Vid kongressen 1897 antogs också det första socialdemokratiska partiprogrammet. Det hade utarbetats av Danielsson och byggde i stort på det tyska Erfurt-programmet, dock med självständiga formuleringar. Tingsten betonar att programmet "har en allmänt reformistisk karaktär" och vad de allmänna grundsatserna beträffar är mindre skarpt formulerat. Grundtankarna är emellertid marxistiska.
Socialdemokratin skiljer sig från andra politiska partier därigenom, att den vill helt omdana det borgerliga samhällets ekonomiska organisation och genomföra arbetarklassens sociala frigörelse, till betryggande och utveckling av den andliga och materiella kulturen.
Huvudorsaken till de lyten, som vidhäfta våra dagars civilisation, är nämligen det privatkapitalistiska produktionssättet, som upplöst de gamla småborgerliga samhällsförhållandena, samlat förmögenheten i ett mindretals händer och delat samhället i arbetare och kapitalister, med mellanliggande lager av dels försvinnande äldre samhällsklasser - småbönder, hantverkare och småhandlare - dels uppkommande nya.
Den privata äganderätten till produktionsmedlen var i forna tider en naturlig betingelse för produktionen, i det den tillförsäkrade producenten hans produkt. Men i samma mån stordriften undantränger hantverket, arbetsmaskinen verktyget, världshandeln och massproduktionen nedbryta alla marknadsgränser, i samma mån bliva de verkliga producenterna förvandlade i en klass av löntagare, som i sig upptager den gamla medelklassens nedsjunkande rester och har till sitt sociala kännemärke egendomslöshet med därmed följande beroende och förtryck.
Arbetsprocessens utomordentliga tekniska utveckling, den oerhört stegrade produktiviteten hos det mänskliga arbetet, det ständigt pågående öppnandet av nya produktionsfält, allt detta, varigenom nationalförmögenheten mångdubblats, medför blott å ena sidan ett onaturligt hopande av rikedomar, å andra sidan en kolossal tillväxt av arbetarklassen.
Men samtidigt tvinga dessa förhållanden och denna ödesdigra tendens i samhällets utveckling arbetarna till en motverkande rörelse. De organisera sig som klass för att av arbetsprodukten kunna tilltvinga sig så stor del som möjligt i arbetslön. Sålunda uppstå fackföreningarna och den alltjämt fortgående, allt väldigare former antagande kampen på den nationella och internationella arbetsmarknaden mellan arbetare och arbetsköpare, en kamp, som aldrig skall upphöra, förrän arbetarklassen upphört att vara en klass av lönarbetare.
Detta åter kan endast ske genom upphävandet av det privatkapitalistiska monopolet på produktionsmedlen och dessas förvandling till gemensam, hela samhället tillhörande egendom, samt den planlösa varuproduktionens ersättande med en socialistisk, samhällets verkliga behov motsvarande produktion.
Socialdemokratin vill därför genomföra även arbetarklassens politiska organisation, sätta sig i besittning av den offentliga makten och efter hand förvandla till samhällelig egendom alla produktionsmedlen - transportmedlen, skogarna, gruvorna, bruken, maskinerna, fabrikerna, jorden.
Arbetarklassens intressen äro desamma i alla land med kapitalistiskt produktionssätt. Med utvecklingen av världshandeln och produktionen för världsmarknaden bliver arbetarnas ställning i varje land beroende av deras ställning i övriga land. Arbetarklassens frigörelse är därför ett verk, vari alla kulturfolk måste deltaga. Med erkännande härav förklarar sig Sveriges socialdemokratiska parti vara ett med socialdemokratin i andra länder.
Allmän, lika och direkt rösträtt vid politiska och kommunala val för alla till myndig ålder hunna medborgare, utan någon av könsskillnaden betingad olikhet.
Valdagen en söndag eller en allmän fridag.
Första kammarens avskaffande.
Folkbeväpning i stället för stående här.
Skiljedomstolar vid internationella tvister.
Riksdagen, och i yttersta hand folkomröstning, avgör om krig och fred.
Religionen förklaras för privatsak.
Statskyrkans och kyrkobudgetens avskaffande.
Skolans skiljande från kyrkan.
Folkskolans utveckling till en för alla gemensam och kulturfordringarne uppfyllande medborgarskola.
Jurydomstol i brottmål.
Av kommunen eller staten tillsatta försvarsadvokater.
Kostnadsfri rättshjälp.
Gradvis stigande (progressiv) inkomst- och förmögenhetsskatt samt arvsskatt.
Avskaffandet av alla indirekta skatter, som förnämligast trycka de produktiva klasserna.
Till fyllande av allmänna budgetsbehov stark utveckling av statens och kommunernas verksamhet som producenter och ledare av samfärdsel och distribution.
Självdeklaration med laga ansvar vid taxering.
Den allmänna krediten organiseras genom staten.
Jordbrukskreditens direkta reglering genom staten. Lag, som, under garantier för ett rationellt jordbruk, hindrar den mindre jordbrukarens expropriation utan vederlag eller brukningsrätt.
En verksam arbetarskyddslagstiftning, i främsta rummet:
a) normalarbetsdag på högst 8 timmar;
b) förbud mot användande i industrin av barn under 14 år;
c) förbud mot nattarbete i alla andra fall än då det nödvändiggöres av arbetsprocessens tekniska natur eller det allmänna bästa;
d) förbud mot trucksystemet.
Övervakande av yrkes- och industriarbetet i alla dess grenar genom ett tidsenligt fabriksinspektorat.
Skyldighet för samhället att på ett humant sätt draga försorg om alla sina medlemmar vid sjukdom eller olycksfall samt på ålderdomen.
Rättslig jämlikhet mellan industriarbetare, lantarbetare, sjöfolk och tjänstefolk, bl.a. genom legostadgans avskaffande och sjölagens omarbetning.
Grundlagsenligt betryggande av fullständig förenings-, församlings-, tryck- och yttranderätt.