Översättningen är gjord efter Revolutionäres Denken: Georg Lukács. Eine Einführung in Leben und Werk: herausgegeben und eingeleitet von Frank Benseler. Darmstadt, Neuwied: Luchterhand, 1984. s. 72-74. Tidigare publicerad i Text + Kritik. Zeitschrift für Literatur, 39/40, Oktober 1973. - s. 5-7. Texten där hämtad från Universitätsarchiv Heidelberg III, Fakultätsakten 1918/19, Band I, Dekanat von Domaszewski, 5a, 186, fol. 223-253.
Översättning: Michael Wirth
Till den högt ärade filosofiska fakulteten vid Storhertig Ruprecht-Karl-universitetet, Heidelberg, Baden.
Undertecknade Dr. Georg von Lukács (Kepplerstraße 28, Heidelberg) riktar härmed
till den höga filosofiska fakulteten anhållan, att den skall se för önskvärt
att tilldela honom venia legendi i filosofi på grundval av bifogade
bilagor.
Med djupaste vördsamhet
25. V. 1918
Dr. Georg von Lukács
Jag är född den 13 april 1885 i Budapest som son till det kungliga ungerska hovrådet Joseph von Lukács, direktör för den ungerska allmänna kreditbanken. Jag är ungersk medborgare av evangelisk tro. Jag avslutade mina gymnasiestudier på det evangeliska gymnasiet i Budapest och gick ut 1902 med studentbetyg. Därefter studerade jag juridik och nationalekonomi vid Budapests universitet och promoverades i oktober 1906 till doktor i statsvetenskap i Kolozsvar [nuv. rumänska Cluj]. Men redan under dessa studier var litteratur och konsthistoria liksom filosofi mina främsta intressen, varför jag, efter en kort tid vid kungliga ungerska handelsministeriet, uteslutande ägnade mig åt studier av dessa ämnen vid universiteten i Berlin och Budapest. Under min tid vid universitetet i Budapest utövade ingen av de därvarande professorerna något avgörande inflytande på min utveckling. Desto mer betydande var impulserna från professorerna Diltheys och Simmels föreläsningar. Diltheys inflytande bestod huvudsakligen i att väcka ett intresse för kulturhistoriska sammanhang, medan Simmels bestod i att påvisa möjligheten av sociologiska tillvägagångssätt och kulturobjektiveringar. Vid sidan av dessa fann jag Max Webers metodologiska arbeten klargörande och inspirerande. I november 1909 promoverades jag så till filosofie doktor vid Budapests universitet.
Min litterära verksamhet inledde jag dock tidigare. En del av de essäer som ingår i volymen Die Seele und die Formen härrör från en tidigare period, liksom den första versionen av min ursprungligen på ungerska skrivna Entwicklungsgeschichte des modernen Dramas, för vilken jag i februari 1908 erhöll ett pris från Kisfaludy-sällskapet i Budapest. Nämnda sällskap gav 1912 ut verket i omarbetat skick i två band. Krigsutbrottet 1914 omöjliggjorde den tyska utgåva, som var tänkt att ges ut i Alfred Webers serie Schriften zur Soziologie der Kultur. Endast andra kapitlet, vilket tillsammans med det första utgjorde min doktorsavhandling i Budapest, kom våren 1924 ut i Archiv für Sozialwissenschaft und Sozialpolitik.
Efter min doktorsexamen riktade jag mitt intresse alltmer mot rent filosofiska problem, utan att jag för den skull förlorade min hela tiden livliga kontakt med enskilda problem inom litteraturen och konsten. Hösten 1909 flyttade jag till Berlin, där jag förblev till våren 1911 med undantag för en resa till Italien. Mina filosofiska studier ägnade jag då huvudsakligen den klassiska filosofin, åt Kant, Fichte, Schelling och Hegel. Den allt klarare uppfattningen av en giltighetstanke [Geltungsgedanke] förde mig dock snart till den moderna tyska filosofin, fr.a. till Windelband, Rickert och Lask. Vidare hade också den metodologiska karaktären hos Husserls skrifter en väsentlig inverkan på mig. Från Berlin flyttade jag till Florens för att efter ett års vistelse där fortsätta till Heidelberg och bosätta mig där permanent.[1] Det var då viktigt för mig att komma i personlig kontakt med de män vars skrifter betytt så mycket för min utveckling och det avgjorde mitt beslut att flytta dit. Under dessa år hade jag särskilt nära förbindelser med Emil Lask, vars minne jag hedrade med en längre artikel i Kantstudien. Vistelsen i Heidelberg avbröts dels av resor till Holland och till Rom, dels senare av min militärtjänstgöring. På våren 1914 gifte jag mig i Heidelberg med fröken Helene [Jelena] Grabenko, dotter till zemstvo-sekreteraren i Cherson, Andrej Michailoviè Grabenko.[2]
Vid den här tiden tillkom utkastet till och en till största delen fullbordad version av en systematisk konstfilosofi, liksom olika arbeten om etik och den allmänna vetenskapsläran, vilka dock mestadels förblivit opublicerade.
Förteckning över mina hittills publicerade:
1. Die Seele und die Formen. Essays, Berlin 1911 (I den här boken ingår bl.a. uppsatsen "Metaphysik der Tragödie" som tidigare publicerats i Logos II 1911.)
2. Entwicklungsgeschichte des modernen Dramas. Ausgabe der Kisfaludy-Gesellschaft, Budapest 1912 (andra kapitlet, "Zur Soziologie des modernen Dramas" på tyska i Archiv für Sozialwissenschaft und Sozialpolitik 1914.)
3. Methodologie der Literaturgeschichte, 1910 (på ungerska).
4. Några recensioner av principiell natur i Archiv für Sozialwissenschaft und Sozialpolitik om socialvetenskapens metodfrågor.
5. Smärre arbeten om litterära formproblem i olika tidskrifter.
6. Die Theorie des Romans i Zeitschrift für Ästhetik und Allgemeine Kunstwissenschaft XI, 3-4 1916 (Arbetet är inledningskapitel till ett större verk.)
7. "Die Subjekt-Objekt-Beziehung in der Ästhetik" i Logos, VII, 1, 1917-1918 (denna text är ett kapitel ur min i övrigt opublicerade Konstens filosofi.)
8. "Emil Lask. Ein Nachruf" i Kantstudien XXII, 4, 1918.
Information om teman vid kollokviet:
1. Søren Kierkegaards kritik av Hegel.
2. Skillnaden mellan begreppen "gälla" [gelten] och "skola" [sollen].
3. Fenomenologi och transcendentalfilosofi.
[1] Lukács flyttade tillbaka till Budapest permanent först i slutet av 1917, varefter revolutionen bröt ut följande år. Han kom sedan att tvingas lämna staden redan 1919 för Wien. [Ö.a.]
[2] Zemstvo var en administrativ enhet i Ryssland mellan åren 1864 och 1917. Cherson är en stad i södra Ukraina. [Ö.a.]