Grundrisse - eller Grunddragen i kritiken av den politiska ekonomin - går betecknande nog också under namnet Rohentwurf, råskiss. Det är inte ett avslutat arbete. Det utgör inte en överskådlig helhet. Marx hade själv svårt att hitta i de väldiga manuskriptluntorna. "Det djävliga är nämligen, att allting i manuskriptet (som i tryck skulle bli en tjock bok) är huller om buller", skriver han till Engels. Han är därför tvungen att göra upp sitt eget privata register (jfr Marx brev till F. Lassalle den 22 feb. 1858).
Grundrisse har sin ofärdiga karaktär till trots blivit föremål för ett intensivt intresse. En av anledningarna - om också inte den främsta - ligger i själva tillkomsthistorien. Det är därför rimligt att i grova drag redogöra för den.
*
Som landsflykting i London återupptog Marx de nationalekonomiska forskningar, som han lagt åt sidan under de revolutionära förvecklingarna 1848-49. Mer än någonsin stod det honom klart att en framgångsrik revolution skulle kunna genomföras endast om revolutionärerna vägleddes av en vetenskaplig teori. Han föresatte sig bl.a. att utarbeta en kritik av den borgerliga nationalekonomin, vilken därmed också skulle bli en kritik av det kapitalistiska produktionssättet.
Detta projekt sysselsatte honom ända till hans död 1883, och ändå hann han inte slutföra det. Från början trodde han, att han skulle kunna göra processen kort med ekonomin. Den 2 april 1851 skriver han till Engels:
"Det värsta är, att jag börjat bli hämmad i mina biblioteksstudier. Jag har hunnit så långt, att jag är färdig med hela den ekonomiska skiten om fem veckor. Och när det är klart, så skall jag utarbeta Ekonomin hemma och kasta mig över en annan vetenskap på British Museum. Ekonomin börjar tråka ut mig. I grund och botten har den vetenskapen inte gjort några framsteg sedan A. Smith och D. Ricardo, hur mycket som än gjorts i enskilda - ofta supradelikata - undersökningar."
Den främsta anledningen till att Marx inte blev kvitt de ekonomiska forskningarna var väl helt enkelt hans egen vetenskapliga omutlighet. Han ville inte lämna något från sig, förrän han klargjort hela sammanhanget, uppmärksammat varje aspekt och gendrivit varje tänkbar invändning. Med obändig energi arbetade han sig genom den stora litteraturen i ämnet - även uppenbart svaga nummer, som ju kunde tänkas innehålla något guldkorn i mischmaschet och som i vilket fall som helst var intressanta som symptom. Marx litterära kvarlåtenskap, och däribland inte minst Grundrisse, innehåller mängder av geniala analyser och för den marxistiska teorin oumbärliga perspektiv, vilka Marx likväl lämnade åt sitt öde i otryckta manuskript, helt enkelt därför att han ansåg att han inte hunnit fram till den slutgiltiga, ovedersägliga versionen. Den häpnande eftervärlden kan bara fråga sig, hur en fullständig Kritik av den politiska ekonomin skulle ha sett ut för att vara sin upphovsman till belåtenhet.
En trivialare, men nog så påtaglig anledning till att det ekonomiska arbetet drog ut på tiden, var helt enkelt de vidriga yttre omständigheter, under vilka Marx tvingades arbeta. Han och hans familj levde nästan oavbrutet i fattigdom och elände. Han tvingades för brödfödans skull skriva ett otal tidningsartiklar, vilket i själva verket upptog hans dagar och bara lämnade vaknätter över åt det vetenskapliga författarskapet. Det slet på hälsan, och periodvis var han så pass sjuklig att han måste slå av på sin omänskliga arbetstakt.
Men brödskriverierna - främst i New York Daily Tribune - var inte enbart till skada. De höll Marx ā jour med händelseförloppet; de tvingade honom att oavlåtligen ta ställning till en rad, vanligen övergående men inte oväsentliga dagsproblem. Det var för Marx av grundläggande betydelse att de olika nivåerna i hans författarskap - från det mest abstrakt teoretiska till det mest konkret dagsaktuella - inte isolerades från varandra utan att det fanns en växelverkan mellan dem. Han planerade inte sin Kritik för en inbillad evighet; den skulle ha sin självklara praktiska tillämplighet.
Grundrisse är i sig ett av de mest slående exemplen på hur nära det var mellan teori och praktik för Marx.
Hela detta väldiga manuskript - mer än 700 stora trycksidor starkt - fullbordades mellan augusti 1857 och mars 1858. Forceringen berodde inte omedelbart på att Marx ansåg sig färdig med sitt ämne; det gjorde han, men han menade också att tiden hastade. Efter händelserna 1848-49 var han och Engels på det klara med, att en revolution bara kunde genomföras i samband med en genomgripande kapitalistisk kris. 1857 var en sådan kris under uppsegling. Marx och Engels följde intensivt förloppet; Marx förde "bok" över krisen (jfr Marx brev till Engels den 18 dec. 1857).
Ursprungslandet var USA, och de första rapporterna fick Marx genom sin Tribune. Han väntar nu på krisens ankomst till England och kontinenten. Och han fattar föresatsen att snabbast möjligt fullborda sin Kritik. Den 23 augusti 1857 börjar han skriva Inledningen, och i mitten av september är han klar med detta drygt 30-sidiga aktstycke, som överhuvud är ett av de väsentligaste bidragen till den marxistiska teorin i stort och till den materialistiska historieuppfattningen i synnerhet. Men när han senare övergett tanken på att utge sin Kritik i ett sammanhang, så lägger han också denna Inledning åt sidan med motiveringen, att det "vid närmare eftertanke förefaller mig störande att i förväg redovisa resultat, som först måste bevisas, och att läsaren, som överhuvud vill följa mig, måste besluta sig för att gå från det enskilda till det allmänna". Tyvärr finns det mycket stoff i Inledningen, som Marx aldrig hann ge den slutgiltiga, bevisande framställningen.
I Inledningen presenterar han också den plan för hela arbetet, som skulle vägleda honom. Först ämnar han redogöra för de "allmänt abstrakta bestämningar, som därför [genom att vara så allmänna] i större eller mindre utsträckning tillkommer alla samhällsformer". Den andra huvudpunkten gäller de kategorier, "som utgör det borgerliga samhällets inre struktur och varpå de fundamentala klasserna beror": kapital, lönearbete, jordegendom etc. Som nummer tre kommer "sammanfattningen av det borgerliga samhället i form av staten", därefter de grundläggande internationella relationerna, och slutligen - som femte punkt - världsmarknaden och kriserna.
I ett brev till Lassalle i februari 1858 redogör Marx för samma plan, vilket han dock nu strukturerat om. Av de "6 böcker" han här talar om, skall kapital, jordegendom och lönearbete få var sin; den första punkten i den nyssnämnda skissen - "allmänna abstrakta bestämningar" - ingår som "några inledande kapitel" i boken om kapitalet. Därefter följer: "4. Om staten. 5. Internationell handel. 6. Världsmarknad." (jfr Marx brev till F. Lassalle den 22 feb. 1858).
Uppenbarligen omfattar Grundrisse i huvudsak endast den första av dessa sex böcker. Marx skrev först ett "Kapitel om pengarna" - det motsvarar "de inledande kapitlen" och omfattar i den tyskspråkiga huvudutgåvan av Grundrisse sidorna 33-148 - och därefter ett "Kapitel om kapitalet" (ss. 149-762). Men det var svårt att avgränsa framställningen så hårt: när han i maj 1858 läser igenom sitt manuskript, så finner han alltså att allt är "huller om buller" och att det "finns mycket där, som är avsett för senare delar" (jfr Marx brev till Engels den 31 maj 1858).
Även själva manuskriptet bär otaliga spår av hur svårt Marx hade att i det rasande arbetstempo, som han drivit upp, följa sin disposition. Framställningen avbryts oavlåtligen av meningar som "Det hör inte hit" och "Det måste utvecklas mer längre fram". Inte ens i ett begränsat urval bör dessa utrop rensas bort; de anger karaktären i Grundrisse, de vittnar om hur snabbt och omedelbart anteckningarna är gjorda men också om det väldiga idéflöde, som präglar dem. Tiden från augusti 1857 till mars 1858 är - trots sjukdom, fattigdom och brödskriverier - en tid av oavlåtligt skapande; väl är stilen ofta förfärlig, en omåttlig prövning för en översättare; men denna haltande, otympliga, överlastade stil bär upp en enorm tankebörda. Det osköna staplandet av mening på mening vittnar först och främst om den snabbhet, med vilken idéerna skapats. Intet får glömmas bort, tiden hastar.
Men till sist blev det den oländiga stilen som övertygade Marx, att han inte omedelbart - inte utan en genomgripande omstrukturering av hela materialet - skulle kunna ge ut sin Grundrisse. Då hade han redan tidigare fattat beslutet att presentera sin kritik i "otvungna häften" (jfr Marx brev till F. Lassalle den 22 feb. 1858). Efter en rad ofrivilliga avbrott på grund av sjukdom kunde han slutligen gripa sig an med det första häftet, Till kritiken av den politiska ekonomin, som kom ut 1859. Ursprungligen var det tänkt, att det skulle omfatta dels ett inledande avsnitt om pengarna, dels framställningen om kapitalet: det skulle med andra ord innehålla essensen av Grundrisse. Men i det slutliga häftet ingår endast det inledande avsnittet; kapitlet om kapitalet visade sig svårhanterligt, och 1862 beslöt sig Marx för att författa en fristående, omfattande monografi över kapitalet. 1867 kom första bandet av Das Kapital ut - men det är en annan historia.