Tryckt första gången i Grundvalarna för den teoretiska socialismen och deras tillämpning i Ryssland, 1, Genève, Mars 1893.
Digitaliserat av Jonas Holmgren för Marxists Internet Archive.
London den 20 september 1883
Jag måste få berätta för er om mitt första sammanträffande med Engels.[1] för jag är säker på att ni kommer att helt instämma i många av hans åsikter.
Vi pratade mycket om Ryssland, om vår kommande politiska kurs och den samhälleliga återfödelsen där. Som man kunde vänta visade det sig snart att vi var helt överens, så överens att båda då och då direkt kunde fylla i den andres tankebanor och yttranden. Också Engels anser (precis som Marx och jag) att den viktigaste uppgiften för ett revolutionärt parti, ett handlingens parti i Ryssland just nu inte är att agitera för nya socialistiska ideal eller ens att arbeta för att förverkliga ett sådant ideal, som än så länge ingalunda är helt färdigt ännu, genom någon provisorisk regering bestående av våra kamrater. I stället måste partiet helt inrikta sina ansträngningar på att antingen 1) tvinga tsaren att kalla samman ett zemskij sobor eller 2) genom att skrämma och hota tsaren och så vidare åstadkomma så omfattande störningar att man återigen tvingas sammankalla ett zemskij sobor eller något liknande. Han anser liksom jag att ett sådant sobor oundvikligen måste leda till en radikal förändring, inte bara politiskt utan också på det samhälleliga planet. Själva valstriden skulle enligt hans uppfattning få rent ofantlig betydelse, eftersom den skulle innebära en långt större propagandaframgång än alla broschyrer och all muntlig propaganda tillsammantagna. Som han ser saken skulle en rent liberal författning var helt omöjlig utan djupgående ekonomiska förändringar, och följaktligen fruktar han inte alls den risken. Folkets reella livsvillkor är, anser han, sådana att det redan har hunnit ackumuleras alldeles tillräckligt med material för en samhällsomvandling på helt ny grund. Naturligtvis tror han inte att man skulle kunna genomföra kommunismen genast eller någonting i den stilen; i stället bygger han bara på vad som redan har mognat i folkets liv och själ. Han räknar med att folket säkert skall finna vältaliga talesmän som kan framföra dess behov, önskemål etc. Och han tror också att sedan denna reorganisation eller revolution väl har inletts, så kommer ingen kraft i världen längre att kunna hejda den. Följaktligen är det enda viktiga enbart detta: Att man slår sönder den ödesdigra tröghetskraften, att man får folket och samhället att skaka av sig sin långsamhet och tröghet och åstadkommer sådan oro i lägret att regeringen och folket tvingas ta itu med en inre omvandling, att man rör om i det tröga folkhavet och väcker hela landets uppmärksamhet och entusiasm för en fullständig samhällelig omvandling. Sedan kommer resultaten att följa av sig själva, de resultat som är möjliga, önskvärda och realiserbara för den period det gäller.
Ovanstående är bara en mycket drastisk sammanfattning, men jag hinner inte gå in på detaljer här. Men kanske gillar ni inte alls de här åsikterna. Därför vill jag också gärna ordagrant citera ett par andra yttranden av Engels, som är mycket smickrande för det ryska revolutionära partiet. De följer här:
"Nu avgörs allt av vad som görs i Petersburg under den allra närmast framtiden; dit riktas nu hela det tänkande, framsynta och djuplodande Europas blickar."
"Ryssland är vårt sekels Frankrike. Ryssland tillhör med rättens och lagens rätt det revolutionära initiativ som ligger i en ny omdaning av samhället ..."
[1] I mars 1883, strax efter Marx' död.