Se även den engelska utgåvan.
... I Wien-tidningen "Deutsche Worte" har jag läst om Paul Barths bok[1] i en artikel av olycksfågeln Moritz Wirth, och dennes omdöme gjorde mig ytterst misstänksamt inställd också mot själva boken. Jag skall ta mig en titt på den, men jag måste säga att om Barth verkligen skrivit sådant som den lille Moritz påstår sig ha läst där - att han i hela Marx' författarskap inte kan hitta något annat exempel på filosofins beroende av de materiella existensvillkoren än att Descartes förklarat djuren vara maskiner - då tycker jag verkligen synd om honom. Och har karlen inte ens hunnit inse att även om de materiella förhållandena spelar den viktigaste och ursprungligaste rollen kan de också i sin tur påverkas av de ideologiska riktningarna, låt vara att denna påverkan är av sekundär art - då kan han inte heller gärna ha begripit vad det är han skriver om. Men detta har jag som sagt endast fått ta del av genom den lille Moritz, som är en farlig kumpan. Sådana har vi rätt gott om nu för tiden - det kan verka som om den historiskmaterialistiska analysen för flertalet av dessa figurer endast tjänar som en förevändning för att de skall kunna strunta i att lära sig någon historia. Jag säger som Marx brukade säga apropå de franska så kallade "marxister" som framträdde vid slutet av sjuttiotalet: "Det enda jag är säker på att jag själv inte tycks vara någon marxist."
I "Volkstribüne" har man också fört en diskussion kring frågan hur produkterna i morgondagens samhälle skall fördelas - om detta skall bedömas efter graden av utfört arbete eller enligt någon annan värderingsnorm. Frågan har angripits på ett synnerligen "materialistiskt" sätt, helt stick i stäv med vissa idealistiska fraser om rättvisa. Egendomligt nog har dock ingen slagits av den tanken att fördelningssättet i inte ringa grad måste bli beroende av hur mycket man har att fördela - och detta måste förvisso påverkas av produktionsutvecklingen och den sociala uppbyggnaden, som således också kan komma att förändra fördelningssättet. Alla som deltog i diskussionen tycks ha fått för sig att "det socialistiska samhället" inte är någonting som skall genomgå en utveckling med många stora förändringar: man föreställer sig i stället att man skall kunna få denna samhällsform färdig i ett slag - därefter skall tydligen inga förändringar vara tänkbara, och alltså måste fördelningssättet hela tiden bli detsamma. Men det enda vettiga man här kan företa sig är naturligtvis att 1) försöka fundera ut vilken metod som kan bli lämpligast till en början, och 2) försöka skapa sig en uppfattning om hur utvecklingen sedan kan gestalta sig. I debatten har detta inte påpekats i något enda inlägg.
Ordet "materialistisk" får alltför ofta hos yngre tyska skribenter tjäna som en ren fras, vilken man utan närmare forskning anser sig kunna anbringa som beteckning på nära nog vad som helst, och när denna etikett väl klistrats på, anses frågan inte kräva något vidare studium. Men vår historieuppfattning skall främst tjäna som en vägvisare för ytterligare studier - inte som någon grundval för hypotesbyggande i Hegel-skolans anda. De olika samhällsformernas existensvillkor måste - i likhet med hela historien - ägnas ett fördomsfritt och ytterst detaljerat studium, innan man i de olika epokerna kan försöka leta sig fram till de politiska, rättsliga, estetiska, filosofiska eller religiösa synsätt som utgör deras speglingar i idéernas värld. Det är inte mycket som hittills uträttats på detta område; alltför få har tagit uppgiften på allvar. Här är det verkligen åtskilligt som behöver göras, och arbetet kan ge riklig utdelning: området är ju enormt. En ambitiös forskare bör kunna skörda stora triumfer. I stället begagnar sig många tyska ungdomar av frasen historisk materialism (allting kan ju förvandlas till fraser) bara för att på enklast möjliga sätt få sina relativt blygsamma kunskaper i historia flott systematiserade (den ekonomiska historien befinner sig ju fortfarande på barnstadiet) - och genast känner de sig utomordentligt auktoritativa och kunniga. Därför kan sedan hr Barth dyka upp och kritisera denna historieuppfattning, som ju i hans kretsar degraderats till en tom fras.
Allt detta kommer emellertid snart att rättas till. I Tyskland är vi nu tillräckligt starka för att kunna uthärda en hel del. En av de största tjänsterna som antisocialistlagen gjorde oss var att den befriade oss från de påflugna närmanden partiet fått utstå från halvhjärtat socialistiska tyska akademiker. Nu har vi blivit tillräckligt starka för att inte behöva ha något ont av dessa akademikers stora later. Ni, som verkligen gjort en insats, måste själv ha observerat hur sällan de unga skribenter som hänger sig på partiet gjort sig besvär med att studera ekonomi eller ekonomisk historia - handelns, industrins, jordbrukets och de olika samhällssystemens historia. Man skriver med journalistisk ytlighet, och resultatet blir också därefter. Ofta kan man tro att dessa herrar anser att vad som helst är gott nog åt proletariatet! De skulle bara känna till att Marx inte ens ansåg sina bästa verk vara goda nog åt arbetarna - han betraktade det som ett brott att erbjuda arbetarklassen annat än förstklassiga ting! ...
[1] "Die Geschichtsphilosophie Hegels und der Hegelianer bis auf Marx und Hartmann".