Ur Fjärde Internationalen nr 4 (1/1971)
Den 20 december demonstrerade Revolutionära Marxister och Bolsjevikgruppen i Stockholm mot Polska ambassaden med röda fanor och parollerna:
LEVE DEN POLSKA ARBETARKLASSEN
ARBETARMAKT MOT BYRÅKRATI
LEVE FJÄRDE INTERNATIONALEN PROLETÄRER I ALLA LÄNDER FÖRENA ER
Samma statsmakt, som en dag senare på samma plats lät en antikommunistisk demonstration av polska emigranter passera oantastad, ingrep med 200 poliser mot vår demonstration, slet sönder våra plakat och våra fanor och grep 15 av våra kamrater. Vi återger bär (med rättelse av några språkliga fel) det flygblad med vilket vi manade till demonstration.
Mot polska ambassaden
Samling i dag den 20.12. 1970 kl. 18.30 Linnéstatyn vid KB Humlegården.
Kampen mot det byråkratiska systemet i Polen har återigen tvingat massorna att bege sig ut på gatorna för att demonstrera sitt missnöje mot regimen. Det har återigen visat sig att det byråkratiska systemet är oförmöget att tillfredsställa arbetarklassens behov.
I en av de s. k. ”socialistiska” arbetarstaterna skjuter polis och militär på arbetare, studenter, husmödrar och barn.
Det är inte första gången som arbetarklassen revolterar mot byråkratin. 1953 i DDR, 1956 i Polen och Ungern, och 1968 i Tjeckoslovakien gick arbetare och studenter ut på gatorna för att protestera mot parti- och statsledning.
Polen, liksom Sovjetunionen, Tjeckoslovakien, Ungern osv, är arbetarstater[1] utan proletär demokrati. Landet styrs av en byråkrati — utan arbetarklassens kontroll. Byråkratin bestämmer hur det ekonomiska överskottet ska fördelas. Men arbetarklassen som skapar detta är maktlös, medan byråkratin, som lever på det av arbetarklassen skapade överskottet, har all makt.
Den polska arbetarklassen har fått sänkta reallöner, bl. a. genom ständiga prishöjningar, de statliga utgifterna för kultur skärs ned och de sociala utgifterna minskar, samtidigt som arbetstakten i den polska industrin drivits upp. Byråkratins utsugning av den polska arbetarklassen ökar. De politiska strukturer som byråkratins makt grundas på har blivit ett hinder för den ekonomiska utvecklingen. Motsättningen skärps mellan byråkratin och massorna.
Arbetarklassen saknar alla framtidsutsikter om förbättring inom det byråkratiska systemets ramar. Därför kommer alla initiativ från arbetare och intellektuella att vändas mot byråkratin, som då tvingas använda de brutalaste medel — inklusive polisterror — för att behålla sin makt. Enbart om denna anti-byråkratiska kamp stöds och drivs vidare mot den politiska revolutionen, som hämtar sin kraft ur Marx', Lenins och Trotskijs revolutionära tradition, kan byråkratin störtas i arbetarstaterna och proletariatet erövra den politiska makten.
Ett ekonomiskt och socialt system grundat på arbetardemokrati måste upprättas: Bildandet av arbetarråd; ett centralråd för arbetardelegaterna; val av delegaterna och möjlighet till omedelbart återkallande av dessa; flerpartisystem genom politiska grupper som erkänts av arbetarklassen; fackföreningarnas oberoende av staten; erkännande av strejkrätten; undervisning för arbetarna i allmänna ekonomiska frågor; avskaffande av den politiska polisen; indragande av den stående armén och beväpnande av arbetarklassen.
Den revolutionära arbetarrörelsen har två fiender — bourgeoisin och byråkratierna i arbetarstaterna tillsammans med de etablerade kommunistiska och reformistiska partierna. Dessa samarbetar medvetet för att demobilisera arbetarklassen — förstärka bourgeoisins och byråkratins maktställning — och behålla sina intresseområden genom status-quo-politiken. Den polska arbetarklassens kamp är en del av den världsomfattande kamp som fördes i Ungern 1956, Tjeckoslovakien och Frankrike 1968 och som nu förs av de spanska arbetarklassen som mobiliserar sig i protest mot Burgosrättegången.
Den polska arbetarklassens kamp idag är också vår kamp. Genom att försvaga byråkratin försvagas bourgeoisin och tvärt om. En seger för arbetarklassen i Paris, Madrid, Prag, Buenos Aires, Warszawa och Kiruna är också den svenska arbetarklassens seger.
NED MED BYRÅKRATIN I ARBETARSTATERNA
ARBETARMAKT MOT BYRÅKRATI
STÖD DE POLSKA ARBETARNAS KAMP MOT BYRÅKRATIN. DERAS SAK ÄR VÅR SAK
FÖR EN INTERNATIONELL SAMORDNING AV KAMPEN FÖR 4:e INTERNATIONALEN
PROLETÄRER I ALLA LÄNDER — FÖRENA ER
Bolsjevikgruppen i Stockholm
Revolutionära Marxister
[1] Arbetarstater i den meningen att bourgeoisin fråntagits kontrollen över produktionsmedlen och dessa integrerats i en planekonomi. Dessa förändringar motsvarar arbetarklassens historiska intressen. Vad som återstår är att tillförsäkra arbetarklassen kontrollen över planekonomin. (Red.)