Digitaliserat av Jonas Holmgren för Marxists Internet Archive.
Efter över ett och ett halvt års uppehåll har vi i Marxistisk Arbetsgrupp beslutat oss för att, återuppta utgivningen av För Kommunismen. Detta sker samtidigt som gruppen går in i en period av mera sammanhängande och systematisk aktivitet, centrerad kring diskussioner och studier i grundläggande frågor, som är nödvändiga för att skapa en bas för ett mera utåtriktat arbete. Dessa diskussioner är ingalunda begränsade till den egna gruppen, utan sker i ett internationellt sammanhang där mer eller mindre regelbundna kontakter med mer utvecklade grupperingar och även andra diskussionsgrupper, har och har haft stor betydelse för gruppens utveckling. En del av dessa kontakter har varit de "Internationella kommunistiska konferenser", som från början Förbundet Arbetarmakt tog initiativ till, där främst olika "rådskommunistiskt" inspirerade grupper från Norge och Sverige har deltagit.
Vi kan för tillfället karaktäriseras som en arbetsgrupp och inte som en fast organisation med plattform. Våra studier och diskussioner är dock inte på något sätt förutsättningslösa, utan har en klar inriktning. Grunden för våra diskussioner är mycket enkelt uttryckt insikten om kommunismens nödvändighet. Bara arbetarklassen, den enda revolutionära klassen i det kapitalistiska samhället kan genomföra denna kommunistiska omdaning genom en självständig kamp. Kampen måste med nödvändighet riktas mot alla kapitalismens fraktioner, eftersom kapitalismen som sådan är ett ruttnande system som inte har något annat att ge mänskligheten än fortsatt förtryck och misär. Därför menar vi att man måste avvisa alla idéer om att arbetarklassen ska sluta upp bakom och försvara någon kapitalistisk fraktion mot någon annan (t.ex. ett "litet" kapital mot ett "stort", "Sovjet" mot USA eller "svensk" kapitalism mot "utländsk"). Det är enbart en självständig kamp på det internationella planet som kan befria oss. Revolutionärerna måste konsekvent avvisa alla återvändsgränder som samhället försöker leda in oss i: all nationalism (även i sådana länder där arbetarklassen är en liten del av befolkningen); statlig kapitalism (som vissa "radikala" element försöker pådyvla arbetarna som en lösning på kapitalismens problem); "kamp" som kanaliseras in i olika, för samhället nödvändiga organ, typ fackföreningar och parlament.
Vi tillhör inte den statskapitalistiska vänstern, eftersom vi inte anser att denna, d.v.s. allt från sossarna till trotskisterna har brutit med kapitalismen, utan sprider myter om att det finns något kvar att hämta i detta samhälle. Vi delar heller inte de "mer radikala" gruppernas illusioner om de s.k. socialistiska länderna eller om det "progressiva" eller "humana" hos de stalinistiska befrielserörelser som tar över piskorna från kolonialisterna i de fattiga länderna. Istället betraktar vi Ryssland, Kina, Kuba, Albanien med flera illusionstempel, som statskapitalistiska samhällen, där den internationella tendensen mot ökad statlig inblandning har slagit ut i full blom. Krigandet mellan Vietnam och Kambodja/Kina kan vi bara uppfatta som ett talande exempel på att all nationalism är förkastlig och att alla länder i denna epok tvingas agera imperialistiskt, med eller utan "socialistisk" eller "frihetsförsvarande" demagogi. Enda alternativet till dessa oändliga slakter är att arbetarna väljer att slåss på sin egen internationalistiska terräng mot alla förtryckare, oavsett vilken fana de viftar med.
Detta är ingen programförklaring, utan bara en kort introduktion som försöker förklara grunden till vår nuvarande aktivitet. Det finns emellertid ytterligare några punkter som måste nämnas.
För det första vår inställning till klassens omedelbara kamp för överlevnad (s.k. dagskamp). Vi avvisar ingalunda kamp bara för att den inte sätter Kommunismen med stor K som mål. Tvärtom så hävdar vi att den dagliga kampen är den nödvändiga skola som klassen måste gå i för att kunna konfrontera kapitalismen på ett politiskt plan. Vad vi emellertid avvisar är, som redan nämnt, alla försök att inlemma missnöjet i samhällets institutioner - fackföreningar, parlament, "medinflytande" via löntagarfonder, lokalt självstyre av fabriker och andra kapitalistiska träskmarker. Vilda strejker, valda och återkallbara strejkkommittéer, stormöten, försök att sprida strejker till andra arbetargrupper är ljuspunkter i mörkret. Men hur avancerad en lokal kamp än är så kan uppnådda förbättringar bara ha en tillfällig karaktär. En kapitalism i kris kan inte ge några permanenta förbättringar. Systemet måste förstöras.
För det andra vill vi göra klart att vår kritik av stalinism, trotskism etc. ingalunda har en anarkistisk karaktär. "De frihetligas" kritik fixeras alltid vid att dessa riktningar är "auktoritära" och att de bygger "partier". Vår kritik grundar sig på att de står på en kapitalistisk grund, förespråkar kapitalistiska lösningar. I det perspektivet spelar det mindre roll huruvida dessa vänstergrupper är "auktoritära" (kapitalismen är alltid "auktoritär") eller om de pratar om "parti" eller inte. Själva understryker vi med skärpa nödvändigheten av att skapa ett internationellt revolutionärt parti som på ett aktivt sätt deltar i kampen och bidrar till att sprida den medvetenhet som behövs för klassens befrielse. Denna organisation har dock föga gemensamt med de elitpartier som kämpar för den ena eller andra sortens statskapitalism. Det parti som vi kämpar för kan aldrig ta makten åt arbetarna, sätta sig i stället för klassen. Arbetarklassens befrielse kan bara genomföras genom att klassen som helhet organiserar sig i arbetarråd, där hela klassen deltar i utövandet av den proletära diktaturen. Partiet är ett instrument för kampen för rådsmakt.
För det tredje så vill vi helt kort nämna något om vår syn på socialismen och dess innebörd. Socialismen innebär inte förstatligande eller arbetarförvaltning av en fortsatt kapitalistisk ekonomi. Socialism innebär krossande av den borgerliga staten och avskaffande, på det internationella planet, av kapitalismen och alla dess kännetecken: lönearbete, konkurrens mellan olika enheter, varuproduktion (i ordets marxistiska bemärkelse), pengar m.m., genom de internationella arbetarrådens totala makt.
Under hösten och vintern har gruppens diskussioner främst rört kapitalismen och dess utveckling, och hur betingelserna för klassens kamp har förändrats under systemets utveckling. Vi ska under våren tränga djupare in i andra frågor, t.ex. den om nationell "befrielse" och om statskapitalism.
Gruppen är idag liten och har naturligtvis ingen "förankring" i arbetarklassen eller någon annan stans heller för den delen.
I detta nummer av För kommunismen har vi valt att publicera plattformarna för några av de grupper som vi tycker är intressanta, och som vi har haft vissa diskussioner med. Vi har ännu inte tagit ställning för eller formulerat någon kritik av dessa plattformar, men vi tycker att de är såpass intressanta att de är värda att spridas.
Om du är intresserad av att diskutera med oss så kan du skriva några rader till:
Marxistisk arbetsgrupp
Box 21 106
100 31 Stockholm
Last updated on: 3.21.2011