Digitaliserat av Jonas Holmgren för Marxists Internet Archive.
Arne Melberg: REALITET OCH UTOPI - Utkast till en dialektisk förståelse av litteraturens roll i det borgerliga samhällets genombrott. Rabén & Sjögren, 1978.
Arne Melberg gör det inte lätt för sig. I boken "Realitet och utopi" uttalas en enastående oräddhet inför de många svåra frågeställningar som uppstår när man försöker bestämma förhållandet mellan litteratur och samhälle. Svårigheterna uppstår om man inte nöjer sig med en enkel förklaringsmodell som att litteraturen skulle utgöra enbart en 'återspegling' av verkligheten:
"Att inordna litteraturen som socialt faktum, som producerat resultat eller som avspeglad ideologi - det är föga besvärligt. Men att samtidigt klargöra dess överskridande potential, överraskningsmoment och avvikelser - är långt svårare." (s. 154)
A.M. väljer alltså den svårare vägen. Boken innehåller två essäer, en längre om det svenska samhället på 1800-talet, ett samhälle i förändring, och litteraturens roll i denna förändring, samt en lite kortare essä där författaren ställer upp en rad problem kring förhållandet mellan samhälle och litteratur - "värld" och "text" - och försöker antyda i vilken riktning han tänker sig svaren. A.M. ger alltså inga definitiva svar på de problem han återger, för att åstadkomma svar torde det vara nödvändigt med omfattande diskussioner kring problemen, speciellt som han som sagt inte ryggar tillbaka för att ta upp de verkligt grundläggande - och svåraste - problemen, t.ex.: "Men hur gör man reda för det som principiellt inte låter sig göra redas för, eftersom det förutsätts vara överskridande? Hur reducerar man det som inte skulle låta sig reduceras?" (s. 158)
A.M. ställer här upp problemet med hur man teoretiskt kan formulera det 'meningsöverskott' som en litterär text har i förhållande till den sociala kontext i vilken den har skapats.
A.M. avvisar som sagt tanken att texten endast skulle vara en social produkt av världen, d.v.s. ideologi eller återspegling. I stället försöker han formulera en dialektisk teori. Enklast uttrycks denna i satsen att en text inte bara är en produkt av världen, den formar också världen (jfr likheten med Kosíks tankar så som de återges i Schmidts artikel i detta Tekla-nummer). Om texten bara skulle återspegla världen skulle den ju inte kunna innehålla något nytt, annorlunda, självständigt och därmed inte ha någon roll i historien. Verkets autonomi utgör samtidigt dess socialitet, som Mellberg i anslutning till Adorno ungefär uttrycker det. För att kunna säga något mer om detta förhållande tar A.M. upp bl.a. Adornos "negativa dialektik" och estetiska teori, Habermas' "rekonstruktion av historiematerialismen" och Jauss' receptionsestetik. Detta och många andra idéer smälter A.M. samman och resultatet blir något nytt: grundstenarna till en dialektisk teori om litteraturen och historien börjar skymta fram. I detta försök tas en mängd olika problem upp: när uppstod egentligen kapitalismen, hermeneutiska problem (t.ex. med vilken rätt tolkar vi tidigare perioder av historien med våra nuvarande förståelseramar) m.m. Och i den längre essän sägs mycket av värde om Sverige under 1800-talet, bl.a. om den borgerliga offentligheten.
Sammanfattningsvis: boken tillhör det absolut mest värdefulla som under senare år har sett dagens ljus i Sverige. Genom bredden, djupet, oräddheten och det välformulerade språket borde den väcka intresse och mana till diskussion inte endast hos litteraturvetare, utan hos alla som ser förhållandet mellan subjekt och omvärld som ett dialektiskt, och inte "återspeglande", förhållande. Om man skulle göra någon kritisk anmärkning torde det för mig i detta sammanhang gälla A.M:s något okritiska Krovoza-reception, närmare bestämt dikotomin 'yttre-inre natur', något som borde diskuteras på ett hermeneutiskt och kunskapsteoretiskt plan. Läsandet av boken utmynnar ändock i en kompromisslös uppmaning: gäck och läs den!
Göran Dahl
SOCIALPOLITIK OG KAPITALISME: En antologi. Kurasje Köpenhamn 1978. C:a 60 sv. kr. 156 sidor.
Krisen i den västeuropeiska kapitalismen under senare år har riktat uppmärksamheten mot den statliga krispolitiken, då icke minst statsinterventionismen möjlighetsbetingelser. Ett viktigt led i denna förståelseetablering har varit reformismen och statsdiskussionerna. Denna diskussion har varit nödvändig för att kunna inplacera det statliga interventionsfältet i de teoretiska sammanhangen. För några år sedan utkom en lång rad böcker kring statsbestämningen. På svenska finns t.ex. Altvater/Müller/Neusüss: Stat och kapital - om socialstat och statsinterventionism. En bok som band samman den abstrakta statsförståelsen med en diskussion omkring socialpolitikens funktioner under kapitalismen. Under de senaste åren har dock kravet på en en diskussion och analys av mer konkreta och avgränsade områden av arbetarklassens reproduktionsbetingelser pressat på. På svenska har det således kommit några böcker av detta slag, ex.vis Kurt Sjöström: Socialpolitiken i det kapitalistiska samhället, 1974 och densamme: Socialpolitik och socialism, 1977.
En mer genomgripande diskussion kring socialpolitikens roll under kapitalismen har dock saknats. Den danska antologin: Socialpolitik og kapitalisme, uppfyller i viss mån detta tomrum. Därutöver inryms i boken en diskussion omkring den senaste tidens teoretiska analyser kring socialpolitiken.
Därmed kommer boken att uppfylla ett väsentligt behov som finns i Norden av en teoretisk diskussion kring socialpolitiken. Boken är som sagt en antologi och här skall några av bidragen som finns i den omnämnas.
Böhle/Sauer: Arbejdsintensifiering og statslig socialpolitik, utgör en översättning från ett tyskt original. Den är kanske inte den mest intressanta artikeln i antologin, men den diskuterar relationerna mellan intensifiering av arbetet och socialpolitikens funktion i relation till de reproduktionskrav som uppkommer i och med att intensifieringen sliter ut arbetskraften. Det är således den specifika form av mervärdeutpressning som intensifieringen utgör, som nödvändiggör den stadigt stigande socialsektorn under kapitalismen.
En intressantare artikel är Abrahamson/Solvig: Marxistisk socialpolitikanalyser i Danmark - en metodekritikk. A/S tar sin utgångspunkt i en diskussion av den marxistiska teoriutvecklingen i Danmark efter studentupproret 1968. De diskuterar vilka traditioner det finns i den marxistiska socialpolitikforskningen. Den starkaste kritiken i detta avsnitt riktas nog mot de traditionella moskva-partiteoriorienterade forskarna, i Danmark då Hanne Reintoft och i Sverige Kurt Sjöström. Den sistnämnde definieras dock inte som en renodlad moskvaorienterad teoretiker, utan det finns en uppblandning med en passande althusserianism, vilket ofta är fallet med VPK-orienterade teoretiska arbeten. Trots detta menar A/S att det existerar en klar parallell mellan dessa två författare i deras uppfattning av socialpolitiken under kapitalismen. Utöver kritiken av de kommunistpartiorienterade socialpolitiksförklaringarna diskuterar A/S en del andra bidrag till förståelsen av socialpolitiken under kapitalismen. Däribland riktas en kritik mot de rena kapitalackumulationsorienterade socialpolitiksanalyserna.
A/S:s egen modell är att sammanbinda tre analysnivåer med varandra. Nivåerna består av:
1) Kapitalackumulationsrörelsen som ramar för intresseförmedlingen mellan klasserna.
2) Intressegenomsättandet, d.v.s. basen för arbetsgivarnas och arbetarnas intressegenomsättande.
3) Själva socialvetenskapen som reflekterar de former som genomsätts som ett resultat av kapitalackumulationen och de statliga lösningsstrategierna.
Av de andra artiklarna skall här nämnas Bundesen/Rasmussen: Socialpolitikkens objekt och Torben P. Jensen: Kritikk af borgerlige social- og arbejdsmarkedspolitiske teori.
Allt som allt ett bra teoretiskt bidrag till utvecklingen av teorin kring socialpolitikens funktion under kapitalismen. En teori som är en nödvändighet om man inte vill hamna i begränsade synpunkter och infallsvinklar, som den utbredda klientståndpunkten, vilken ofta är den dominerande hos vänsterorienterade socialistiska svenska socialarbetare. En synpunkt som snabbt förlorar sin glans när den konfronteras med socialpolitikens egen brutala verklighet.
Povl A. Hansen
Last updated on: 3.25.2011