Digitaliserat av Jonas Holmgren för Marxists Internet Archive.
Hur blir jag till jag. Denna till synes triviala men samtidigt allomfattande frågeställning har blivit allt mer uppmärksammad och ett svällande antal artiklar, böcker och pamfletter publiceras kring denna problematik. I framför allt Västtyskland ökar den s.k. socialisationsforskningen. Men att de teoretiska frågorna i större grad än tidigare kommit att riktas mot individens förändrade ställning under kapitalismen, får inte tolkas som att den marxistiska forskningen håller på att anlägga ett individualiserande perspektiv. I stället har denna nya tendens framkommit som ett svar på de allt större problem som yttrar sig hos individerna. De psykiska sjukdomarna ökar, självmorden tilltar, o.s.v. Kapitalismen griper på ett allt mer omstrukturerande sätt in i individualiteten och socialisationsprocessen.
Numret inleds med en artikel av Göran Dahl, "Individ och kapital - till begripandet av den subjektiva faktorns roll under kapitalismen". Hur skall vi begripa individens socialisation och utveckling i ett samhällsperspektiv, för att undgå fällan att hamna i individualpsykologiska förklaringsmodeller. Vad händer med den subjektiva faktorn i och med kapitalismens genomsyrande av samhället. Denna aspekt har i mångt och mycket tidigare negligerats. Kapitalismens repression av sinnligheten sammanhänger med uppkomsten av en överbestämning av produktionen genom mervärdebegreppet. Denna problematik analyseras i artikeln och den antyder hur man kan förklara kapitalrationalitetens inträngande på allt fler områden.
Ute Volmerg behandlar en liknande problematik, men tar sin utgångspunkt i den omedelbara produktionsprocessen och lyfter fram de aspekter som sammanhänger med arbetsprocessens förändrade former. Med taylorismens framväxt har arbetsprocessen splittrats och sönderdelats till repeterande delarbeten. Arbetscyklerna har förkortats, överblicken över förloppet fram till färdiga produkter har förlorats och likformigheten, enformigheten har kommit att bli dominerande. Men är denna process enbart ett yttre skeende, vilken gör arbetet meningslösare, och i övrigt inte lämnar några spår efter sig? Volmerg visar med all tydlighet att det "yttre förhållandet" även manifesterar sig i "inre förhållanden". Arbetarens psykiska struktur påverkas och omformas med uppsplittringen av arbetet. Just produktionsprocessens objektiva struktur och de krav den ställer på den subjektiva faktorn tar Volmerg upp i sin artikel. Men det finns gränser för i vilken utsträckning arbetsprocessen och därmed arbetskraften kan underordnas omformandet av kapitalet. Detta innebär att de motståndsformer som arbetaren utvecklar, inte bara på kort sikt tjänar upprätthållandet av arbetarens identitet, utan också på längre sikt är en förutsättning för den kapitalistiska produktionen. Således utgör arbetskraftens bruksvärde inte ett obestämt motståndsblock gentemot underordnandet som innebär att arbetskraften fungerar som värdealstrare. Tvärtom, och detta kan inte sägas tillräckligt många gånger, är alltid det konkreta en förutsättning för det abstraktas rörelse. Ursprungligen trycktes bidraget i antologin "Produktion, Arbeit, Sozialisation" i urval av Leihäuser/Heinz på Suhrkamps förlag. Arbetsprocessens formbestämning under kapitalismen är således ingen enkel underordning utan en dialektisk process. Detta har en parallell i kritiken av teorier om politiskt maktutövande som ser makt som en enkel process av ett ensidigt teknokratiskt dominansförhållande. Detta leder oss över till den problemställning som tas upp i James Schmidts artikel som är en presentation av och diskussion kring Karel Kosíks bok: "Det konkretas dialektik" (kommer på svenska i vår på Röda Bokförlaget). Kosík tillhörde och utgjorde en av inspiratörerna till den s.k. Pragvåren. Schmidts centrala tes består i, att det som framkom under Pragvåren varken har förlorat intresse ur politisk eller teoretisk synvinkel, utan i högsta grad fortfarande är relevant för diskussionen i västvärlden. Praxisbegreppets betydelse för socialismens utveckling kan sägas vara den röda tråden i såväl Kosíks teoretiska arbeten som i Schmidts presentation i detta nummer. Kosíks tolkning av praxisbegreppet ställs mot och jämförs med t.ex. Habermas' uppfattning. Artikeln har hämtats och översatts från den amerikanska tidskriften TELOS.
Slutligen har vi valt att låta Oskar Negt vidga detta nummer kring individ, socialisation och kapital, genom att ta upp demokratifrågan. Visserligen kan titeln på hans artikel "Ingen socialism utan demokrati - Ingen demokrati utan socialism" förefalla vara en aning sliten paroll. Men dock måste denna problematik ständigt lyftas fram för att inte frågan om socialismen skall reduceras till en teknisk fråga om manipulerbarhet av folkets massa.
Lund den 6 april 1979
Last updated on: 3.25.2011